Idag var det dax för min mormor att gravsättas..

Eller hur man nu säger det ...min mormors aska i den fina urnan skulle ner i jorden , ner till min fina morfar som sedan 2003 legat begraven där.

Klockan två samlades min mamma tillsammans med sina tre syskon för att ta ett sista farväl av sin mamma.

Usch jag gråter när jag skriver detta...

Hur ska man någonsin kunna hålla tårarna borta från sitt hjärta när ens mamma går vidare..

Klockan två satte jag mej helt för mej själv och blickade långt upp över molnen för att landa i min sorg..

Det kommer över mig  titt som tätt att hon inte finns mer  och fortfarande känns det ofattbart att hon finns där i sin lägenhet ..där på sin stol i köket ..med ett leende på läpparna , med sina fina röst som jag för alltid kommer bära med mig i mitt minne och mitt hjärta.

Jag bad min mamma att kyssa urnan ömt från mej och det hade hon gjort berättade hon..

Hon sa att hon hållt sin mamma länge där vid graven..

Hon sa även att urnan var tung..

Tung av kärlek så klart!

Det kom ett sms med en bild.. på urnan ..och då brast det!

Urnan var så vacker..vit med små fina Linnéa blommor ..

Hennes favorit blomma..

Graven hade öppnats på ett så fint sätt ..precis lagom för urnan..så när den hade sänkts och förenats med det som nu skulle bli ett så lades dom vackra blommorna samt en liten ängeln ovanpå..

Sedan stängdes graven..

Vila i frid min fina älskade mormor!

Hoppas att du och morfar kan blicka ner till oss och följa oss genom livet!

Vi ska ialla fall titta upp ovan molnen och tänka på er med hela vårat hjärta!